Krönika av Magnus Lindwall, återkoppling tack
Återkoppling, tack.
– Jag blir glad av att någon tycker att jag gör ett bra jobb, säger den reslige mannen och blicken glimtar till.
När koncernchefen för det stora, internationella IT-företaget berättar att han är nöjd över att ha fått styrelsens förtroende några år till ler han närmast lyckligt. Och det är ju egentligen ganska självklart: får man återkoppling som utvecklar mår man bättre och presterar lite mer. Det är tänkvärt att Högste Chefen också bara är en grabb som vill ha en klapp på axeln.
Det där glömmer jag ofta i vardagen och tänker att, äsch, han eller hon vet väl att jag tycker att det var bra gjort. Men se, så är det inte. Det är väldigt få, ja förutom Henrik Fexeus och Uri Geller då, som kan läsa tankar. Och ibland min fru, faktiskt. Men det är en annan historia.
Några av dem som just funderar på att öppna nytt i någon av Sjöstadens tomma lokaler får här lite återkoppling redan innan, så att säga. Behovet av sushi och hårvård är sannolikt mättat. Men hör här: Varför inte en hål-i-väggen-thai som också fixar lite frasiga vietnamesiska vårrullar? Vid Tvärbanan en riktig italiensk espressobar med ståbord, knaprig biscotti och barista i förkläde? Som framåt skymningen i stället trollar fram ett glas Amarone i den storlek du vill ha just då? Men någon måtta får det vara, det inser jag. Vi är kanske inte riktigt mogna för ett take-away-glas vin än. Hur skulle det se ut om halva Sjöstan plötsligt sprang omkring med vinmuggar av papp och en bit ost i handen mitt på blanka förmiddan?
Familjens nytillskott har fått en skråma, stackarn, och nu börjar det bli dags att återförenas efter behandling av vana kirurger. Måndagen efter snöstormen ringer jag plåtverkstan. Nä, den är inte klar att skrivas ut än. Två veckor för att fixa ett skrubbsår? Det skulle aldrig hända på SöS.
Utanför fönstret har vargavintern tagit över igen och sonen har varit på skidskola och borde vara hungrig nu. Han tittar tveksamt på sin tallrik med bräckt skinka och äggröra. Sen tömmer han den med imponerande hastighet.
– Fett ägig mat, pappa, säger han.
Också en sorts återkoppling.
Magnus Lindwall/SJÖSTADSBLADET
TYCK TILL OM KRÖNIKAN
TIPS lämnas till tips@sjostadsbladet.se eller tipsa Sjöstadsbladet: SMS/MMS: 07200 18 177
HAMMARBY SJÖSTADS EGEN TIDNING I VI ÄR STÖRST PÅ NYHETER OCH INFORMATION
Återkoppling, tack.
– Jag blir glad av att någon tycker att jag gör ett bra jobb, säger den reslige mannen och blicken glimtar till.
När koncernchefen för det stora, internationella IT-företaget berättar att han är nöjd över att ha fått styrelsens förtroende några år till ler han närmast lyckligt. Och det är ju egentligen ganska självklart: får man återkoppling som utvecklar mår man bättre och presterar lite mer. Det är tänkvärt att Högste Chefen också bara är en grabb som vill ha en klapp på axeln.
Det där glömmer jag ofta i vardagen och tänker att, äsch, han eller hon vet väl att jag tycker att det var bra gjort. Men se, så är det inte. Det är väldigt få, ja förutom Henrik Fexeus och Uri Geller då, som kan läsa tankar. Och ibland min fru, faktiskt. Men det är en annan historia.
Några av dem som just funderar på att öppna nytt i någon av Sjöstadens tomma lokaler får här lite återkoppling redan innan, så att säga. Behovet av sushi och hårvård är sannolikt mättat. Men hör här: Varför inte en hål-i-väggen-thai som också fixar lite frasiga vietnamesiska vårrullar? Vid Tvärbanan en riktig italiensk espressobar med ståbord, knaprig biscotti och barista i förkläde? Som framåt skymningen i stället trollar fram ett glas Amarone i den storlek du vill ha just då? Men någon måtta får det vara, det inser jag. Vi är kanske inte riktigt mogna för ett take-away-glas vin än. Hur skulle det se ut om halva Sjöstan plötsligt sprang omkring med vinmuggar av papp och en bit ost i handen mitt på blanka förmiddan?
Familjens nytillskott har fått en skråma, stackarn, och nu börjar det bli dags att återförenas efter behandling av vana kirurger. Måndagen efter snöstormen ringer jag plåtverkstan. Nä, den är inte klar att skrivas ut än. Två veckor för att fixa ett skrubbsår? Det skulle aldrig hända på SöS.
Utanför fönstret har vargavintern tagit över igen och sonen har varit på skidskola och borde vara hungrig nu. Han tittar tveksamt på sin tallrik med bräckt skinka och äggröra. Sen tömmer han den med imponerande hastighet.
– Fett ägig mat, pappa, säger han.
Också en sorts återkoppling.
