Härliga Hammarby Sjöstad med sitt överflöd av barnvagnar och sina cykelvänliga vägar

Härliga Hammarby Sjöstad med sitt överflöd av barnvagnar och sina cykelvänliga vägar. Knopparna på körsbärsräden i Lumaparken har precis slagit ut. Inom kort (eller redan nu) är varenda uteservering full av njutande Sjöstadsbor och en å annan turist. Snart solar såväl småflickor som tanter i leopardbikini på bänkar och bryggor. Ändå är vårt älskade Sjöstan inte fullständigt. Mitt i dagis- och sushiröran glömdes en liten skara bort. Skaran plus minus Sjutton.

Jag flyttade hit i september förra året. Förväntansfull över vad ett liv nära stan kunde innebära. Inomhuscentrum för ungdomar där chokladmilkshake sprutade i fontäner och där det i varje litet hörn skulle finnas en Appledator tillgänglig. Där solarium, tatuering- och piercingsalonger bjöd på gratis smakprov. ”Hej, får det lov att vara en stjärna i svanken eller kanske lite bling i brynet?”. Ett liv nära stan skulle innebära otaliga mysfik med billig chailatte och fettfria chokladbollar. Personalen skulle bestå av Leila Lindholm och frivilliga läxgörare…
…Stackars mig och min utopiska vision. Istället välkomnades jag av en (för visso vacker) plats med dyra restauranger, joggare, hundar som rastar pensionärer och en hel del småttingar. Inte så mycket rock’n’roll med det. Så, mitt liv som SL-resenär fortsatte som vanligt, fast på tvärbanan istället för bussen. Sju dagar i veckan, trehundrasextiofem dagar om året upprätthåller jag min passionerade relation till SL:s reseplanerare på ett eller annat vis. Mot södra förorten och hem igen.
För inte är det mycket att bjuda hit mina vänner till. Vi är sjutton bast. Har ännu inte lärt oss att uppskatta måsarnas skrän, lugnets allé (både bildligt och bokstavligt talat), modern arkitektur eller naturreservat.

Vi vill ha stadsliv och studiebidraget kvar i plånkan! På dagtid letar vi oss därför upp till Söder, där billiga fik, AMF:are (annorlunda med flit) och en levande medborgarplats faktiskt får oss att känna oss uppmärksammade. På kvällen återvänder vi till kollektivtrafikens värmande famn, i hopp om att den tar oss till föräldrafria hem att smygsupa i.
Tro mig när jag säger att det inte bara är mina helger som ser ut på detta vis. Senast under Valborgsfirandet påmindes jag (som ändå strax fyller myndig och kan ta farväl av helgkvällars vilsenhet och tristess) om hur det var att inga planer ha. Jag hade lyckats driva ut mina föräldrar för att ha lite vänner hemma till middag. Mitt i matos och hög musik knackade det på min franska balkong. Jag öppnade och mötte ett gäng förfrusna tjejer och killar. ”Öh, tja, får vi komma in?”, sa en av grabbarna trevande.
”Känner ni någon här?”, frågade jag snopet. ”Eehm, nä, men vi kan väl lära känna!?”, svarade en av tjejerna och log lite skamset. De var några år yngre än oss och trots en liten spark i magen från mitt samvete svarade jag nej. Jag är väl allt för svensk och tillknäppt för sådan spontanitet… Sensmoralen med min lilla anekdot är i alla fall att det kanske är dags att ordna upp lite vettiga aktiviteter för alla stackare i mittemellan-åldern (för unga för krogen, för gamla för majbrasan) när de börjar knacka dörr på kvällarna.

Det behöver inte vara lika klockrent som min version av den ultimata ungdomsmiljön… En biograf, en spel- eller bowlinghall, några skateboardsramper. En galleria á la Skrapan! Något som gör att Sjöstadens youngsters inte väljer Söder eller City framför en annars så underbar plats. Jag slår vad om att en sportbar för alla åldrar vid Hammarbybacken skulle uppskattas. Det kunde bli en grym afterski med öl och kall Cola på vintern. En samlingsplats för fotbolls-VM med öl och kall Cola på sommaren. Lumaparken kunde stå för Stockholms bästa glassbar och liveband i form av Fryshusets alla musiktalanger! Det kunde finnas karaoke eller streetbattle. Och någonstans att gå in, om vädret skulle svika.

Så nu sitter jag här – på en stol utanför Fine Food med en god lunch som inte alls passar min plånbok – och undrar när min egen generation flyttar hit. Kanske när någon av mina många drömmar och förslag uppfylls. Som vanligt är jag hastig i mitt tyck och tänk. Sjöstan är fortfarande under utveckling vilket betyder att det finns en chans att Stockholms-kidzen en vacker dag pallrar sig hit! Än så länge får jag väl njuta av bryggplatsen jag delar med barnen och tanterna i leopardbikini.

Jenny don’t be hasty

TYCK TILL OM KRÖNIKAN

TIPS lämnas till tips@sjostadsbladet.se eller tipsa Sjöstadsbladet: SMS/MMS: 07200 18 177

Tillbaka till Förstasidan

HAMMARBY SJÖSTADS EGEN TIDNING I VI ÄR STÖRST PÅ NYHETER OCH INFORMATION