Vem är Sjöstadsbladets nya krönikör Magnus Lindwall?
- Jag är mitt i livet. Mellanchef på större företag, underbar fru, två fina barn. Stockholmare, på gott och ont. Jag älskar att resa. Förr ensam, nu helst med familjen. Jag uppskattar god mat (asiatisk, mexikansk!), dryck (whisky, rom!), idrott (fotboll, skidor!) och musik (allt!). Kämpar med mitt hobbygitarrspelande. Cyklar gärna.
Hur vill du beskriva dig själv?
- Skulle beskriva mig som nyfiken, engagerad och drivande. Jag har ofta återkommit till skrivandet. Reseskildringar, rapporter, analyser, universitetsuppsatser. Och bloggar (det är ju ändå 10-tal).
Hur är din vardag?
- Min vardag är kanske typisk sjöstadsk (utveckla. Statistik över invånarna? Antal barn, ålder, utbildning mm) Sjöstaden. Den del av Stockholm som är både varken eller och både och.
Snabba om Magnus
Namn: Magnus Lindwall
Ålder: 41
Familj: Gift med Petra, en son 5 år, en dotter 1 år
Bor: Hammarby Sjöstad
Intressen: resor, god dryck, idrott, musik, språk
Gillar: öppenhet och sovmorgnar
Ogillar: trångsynthet och banan i mat
Jonny Bothin – SJÖSTADSBLADET
Krönika:
Gated community? Sista ordet är nog inte sagt i frågan. Men inte är det väl värre här än på Kungsholmen? Söder? Eller i Saltis?”
Hammarby Sjöstad. För 15 år sedan yrvakna planer efter en OS dröm som gick i kras. Fortfarande ett skrotupplag. Småhandlare. Läckande diesel, trasiga kylskåp, knarrande bilar. Stängt för utomstående. Man undvek platsen, om man inte hörde hemma här. För 10 år sedan en gigantisk byggarbetsplats. Man undvek platsen, om man inte jobbade här. Nu – en egen stad, stor som vilken svensk stad som helst med ambitioner. Köping? Lycksele? Laholm? Eller Falkenberg?
Också en tummelplats för väldigt många barn och deras föräldrar. Stängt för utomstående? Undviker man platsen om man inte bor här? Har vi som bor här skapat oss
ett alldeles eget ”gated community” en stad i staden med likformighet och slutenhet mot omvärlden? Vännen M, hävdar att Hammarby Sjöstad, det är inget annat än en sekt.
Funderar om det finns något positivt i begreppen ”gated community” respektive ”sekt”. För den som frivilligt har valt att ingå i gemenskapen och då känner sig trygg, skyddad mot allt det farliga därute, någonstans. Då kanske. Annars inte. Alls. Finns det då inte plats för något annat än 30-somethings med god examen, miljöbil och 1,75 barn som cyklar utan stödhjul redan vid 5,57 års ålder? Eftermiddagssolen värmer på väg genom Ekbacken och ner mot Lugnets Allé. I Fjärilsparken rusar förskolematta barn pilsnabbt, omsorgsfullt klädda. Föräldrar med ordentligt mellis packat i axelväska. Banan, yoghurt, drickaflaska i garanterat giftfri plast. Småländska, värmländska
och norrländska dialekter samsas runt gungorna. En flakbil med blinkande saftblandare bromsar in just bredvid oss. Barnen tittar nyfiket.
Mannen som tömmer soptunnorna frågar vad min dotter heter och visar sig komma från Afghanistan.
Nere på Allén är bilden mer blandad. Grå kostymer möter tonårsgäng. Baltiska byggarbetare samsas på samma trottoar som lattepapporna, vaggande förstföderskor och
egenföretagare med hemarbetstristess på väg till café-kontoret; trådlöst internet på Lugnets Café. På Vittras knastriga skolgård ser barnen ut vara av blandad härkomst.
Och se där, minsann, en pensionär! Knappar mekaniskt in portkoden, kämpar upp den tunga porten och vittjar postfacket. Handskrivna lappar meddelar att alla utom en väljer bort reklam. Gated community? Sista ordet är nog inte sagt i frågan. Men inte är det väl värre här än på Kungsholmen? Söder? Eller i Saltis? Får diskutera vidare
med lattepapporna i morgon. Kollar sista avsnittet av ”Solsidan” på TV4 play för att få lite inspiration.

Magnus Lindwall – Sjöstadsbladet
TYCK TILL OM ARTIKELN
TIPS lämnas till tips@sjostadsbladet.se eller tipsa Sjöstadsbladet: SMS/MMS: 07200 18 177
Tillbaka till Förstasidan
HAMMARBY SJÖSTADS EGEN TIDNING I VI ÄR STÖRST PÅ NYHETER OCH INFORMATION